Ikväll drar jag och mor till Övik. Sen i morgon bitti så är det ett besök hos frissan inbokat och runt 14.00 så tar vi bussen till STOCKHOLM. Häääärligt :)

Spelar ingen roll om jag nu klarar körkortet.
Jag tänker aldrig i hela mitt liv fara ut själv, jag lovar, jag kommer att döda någon :S

När du tror dig veta rebusen. Skriv i kommentarerna!  :)

VÄRLDENS UNDERBARASTE KVÄLL HADE JAG IGÅR.
Bästa dansgalan ever.

tack mamma och pappa

(bilder kommer sen, nu är det dags att dra sig ner mot tjärnis)

Tur att man är så jävla snygg att man inte behöver fara på nån jävla efterfest.

Jag tror våran vovve nyss släppte en fjärt...

Omkörningen var ju pissenkel!

Däremot så var jag tvungen att åka tillsammans med två stockholmsfjollor.
Killen hade kavaj, glasögon och blont hår med en typiskt brat-snedbena.
Tjejen var väl inte så speciell förutom dialekten och hennes GUCCI-HANDVÄSKA.
Oh lord....

Nu väntar ett roligt styrelsemöte klockan halv sju. (ja jag vet... men styrelsemöten är ju kuliga)
Sen kanske jag drar mig ner till träningen. Huvva, gillar inte regn.

Hade svårt att njuta av den sista halvtimmen i sängen i morse. Låg och tänkte på omkörningslektionen som jag ska ha idag. Fatta hur nervös jag är. Jag försöker tänka att det finns många idioter (i mina ögon) som har lyckats klara körkortet, så varför skulle inte jag kunna? Men dessa tankar varvas ständigt med funderingar på om jag är en av alla idioter som INTE lyckas klara detta. Huvva, om bara detta kunde vara över någongång!

Japp, då fick ni veta det också.

Nu va jag å pajja min design i högra kolumnen.
Satan, hur ska jag orka fixa det där då???

Ikväll har jag lyckats producera fram en låt. KORS I TAKET! Det var ju som ett tag sen. Kan faktiskt inte komma på vilken som är min senaste.
Det är ju synd att man ska vara så jävla sugig på gitarr, bara. Ja mena, en låt på fler än fyra ackord vore väl roligt att framföra nångång!? Jag spelar för lite, lär mig inga nya kombinationer och så önskar jag att jag hade haft min elgura. Och ett piano. Det känns som att det går att göra så mycket mer med ett piano än en gitarr. Men det är väl inbillning, som vanligt.

Aja, det blev ju två verser, en refräng och en brygga. Det får räcka för den här gången.

Tips:
Rhymezone
Lexikon
Guitar Chords

Jag byter utseende på bloggen!
Bloggen bör utformas efter bloggarens tillstånd och humör 

Jag är verkligen helt värdelös på att köra bil.
Det har aldrig någonsin gått så jävla dåligt.
Det gick så pass dåligt att jag tvivlar på att jag någonsin kommer att få nå körkort.
Det gick så helvetiskt dåligt att jag börjar gråta.
Jag vill ge upp, jag vill aldrig mer gå dit.

Att få gratis biocheckar är ju inte helt fel.
Och duger inte det så kan man byta ut de mot presentkort.
När du registrerar dig så får du 50 poäng.
Blir du dessutom medlem via mig så får du 25 poäng till. Bra va!?
Vore det inte najs att börja jakten med 75 poäng utan att du har behövt göra någonting?



klicka på bilden för att komma till gratisbio.se

Jag förstår verkligen inte vart folk får allt i från.
Inte nog med att jag offrar en hel del av min tid åt damlaget, och fotboll överhuvudtaget, men det känns som att jag inte får ett jävla skit tillbaka. Är det ingen  som är tacksam över att jag är där? Ingen som är glad över att jag försöker hålla liv i ett så gott som dött damlag?
Det är hemskt att jag redan innan en träning känner på mig att det inte kommer att vara någon där. Och att sedan möta spelare "på övrig tid" och få höra att det gått rykten att jag inte ska komma på matchen och att jag ska sluta träna damlaget osv... hur får det mig att känna ?
Vem är det som hittar på allt detta jävla skitsnack, till och börja med? Och vad an detta agg mot mig?
Jag skulle lika gärna kunna skita i allt ihop, och tro mig, det har jag varit nära att göra måååånga gånger. Men vad är det som gör att jag så motvilligt stannar kvar? Inte ens jag själv kan svara på den frågan.

Jag mår dåligt av att veta att för 4-5 år sen så fullkomligt älskade jag fotboll. Jag kände mig duktigt och uppmärksammad. Jag hade motivationen och viljan att bli äckligt bra. Jag hade någon att visa upp mig för. Sen är det några som inte ger lika mycket som jag. Folk ger upp och som ett resultat av det så slutar - enligt mig - den absolut bästa tränaren jag någonsin haft. Nu är allt som bortblåst. Det jag upplevde för några år sen upprepar sig i nästa generation. Personer ser träningar och matcher som något man bara känner för ibland. Ingen prioriterar fotbollen. Detta gör att nu jag funderar på att ge upp.

Jag har inget likvärdigt lag att träna med. Inget lag där jag passar in. U-laget må va bra för mig på det viset att ribban ligger högre än vad som för mig är det vanliga bekväma. Jag måste alltid ge hundra för att nå upp till den standard som boysen har. Dessvärre får jag inte den personliga träning som jag kräver. Jag vet inte vad jag är bra på, jag vet inte vad jag måste träna på. Jag står evigt och trampar på samma lilla gräsplätt.
Lösning på detta lilla problem kan tyckas enkelt - FLYTTA! Men för mig är det inte bara att dra någonstans och hoppas att jag överlever (även om det är precis så jag egentligen skullle vilja leva). Det är inte mycket jag skulle lämna efter mig om jag skulle få för mig att dra någon annanstans. Men det lilla jag har är ack så mycket mer värdefullt.

Usch vad mycket babbel det blev.
Förlåt för allt osammanhängeande tjaffs.
Det jag ville få fram är i alla fall att jag hatar rykten. och speciellt rykten utan grund.
Låt mig va, helt enkelt.

Nu har det börjats renovera i grannlokalen.
Tusan vad jag har gnuggat väggarna med målartvätt.

Iallafall så har jag ännu en gång drabbats av en förlust.
En kompisförlust. Det är precis som att det inte är meningen att jag ska ha några vänner.
Som jag har berättat tidigare så flyttade ju Catarina till Umeå, sen Evelina till Lycksele, sen Sofie till Jönköping, Emma drog till London - kom hem - och nu drar hon till Norge...
Kvar blev jag.
Stackars lilla jag.
Sen dök denna lilla tös upp och gav mig lite hopp tillbaka.
Lyckan varar dock inte allt för länge. Nu visar det sig att hon ska flytta till Östersund.

VAD ÄR DET HÄR?
VAD HAR JAG GJORT FÖR FEL?

Tiden bara går och går.
Ingenting gör jag.
Bara sitter.

Försöker få ihop till en biobiljett eller två.
Ja, vi får väl se hur det går.

Nus ka jag sätta mig framför tvn.
Kanske somnar jag, vem vet.